Dag 8 – Bilbao

Efter en vecka är vi tillbaka i Bilbao och vilken vecka! Och vilken Dag. För att få ledig Söndag var min plan att slå ihop två etapper, skulle bli cirka 26 km – blev över 32 km! Så häng på om en dag ifrån Camino Norte!

Ut ur Guernica

Dagen börjar bra, lite sent ute vid 6-tiden – humöret på topp! Alltid kul på lekplatser när ingen är där och ingen kan se en!

Upp bland molnen!

Hårt uppför men ”rewarding” , så fina naturbilder och dimman bildar sjöar!

Dessa raviner…

Svårt att se på bild – men man känner sig nästan som en kombination av gyttjebrottatare och alpinist – rakt upp i himlen i flera kilometer!

Fina kyrkor – dock stängd

Nu börjar man tänka på mat och efter 16 km så blir vårt första fika ställe med kaffe, kallt mineral vatten och pintchos!

Stadsmiljöer har alltid fina bänkar

Därefter ca 4 km flatgående – nice, men nu ligger temperaturen runt 27 grader!

Nu börjar det bli hett. Motorvägen till vänster i bild är utgrävd genom berg och kulle. Gångvägen är bara rakt av – att ta sig upp hit tog säkert 20 min i fullständig hetta!

Uppåt!

Medan motorvägen är utskuren ur landskapet så skall vandringsleder av någon anledning alltid upp mot högsta punkt. Här är det 30 grader och hastigheten är 1 km i timmen! Hornen börjar växa ut!

Uppför

Ser inte mycket ut på bild – men nu badar man i svett! Det är som att stå i duschen – man är helt plaskvåt och infanterielden svår! Man vet inte om man pinkat ned kallingarna eller om det är svett – men helvått är det!

Trafikomläggning

Naturligtvis måste man fixa och trixa med leden! Nu räknat man varje centimeter, puls 500 och vattnet är slut för länge sedan, Nu talar vi om nära döden upplevelser – allt i en 70 graders lutning!

Uppåt går det

Svårt att se men nu är det säkert två eller tre timmars uppåtgående i stekhet värme UTAN VATTEN!!!! Systemen är snart på väg att stänga av!

Då av någon f-king anledning; en läskautomat! Man är i det närmaste halvblind men lyckas efter 10 min krånglande får ut en kall KAS, en Cola Light och en mineralvatten! På tre sekunder är det borta! Det är helt folktomt, hettan är extrem – därför hör ingen mitt världsrekord i kolsyrerap! Låter som en brölande dovhjort. Men kylan får svetten att stoppa – nu är jag bara rejält våt!

Rök?

Naturligtvis fortsätter leden spikrakt uppåt och infanterielden har övergått till Stalinorglar! Att kasta av sig brallorna och köra un-plugged känns klart tänkbart! Men då händer det – rök, ungar, familjer med picknick uppdukade på bord!!

Massor av bilar!

Jag har kommit in i något djäkla turistområde!! Folk åker bil upp och har picknick, spelar boll, padde, grillar och har det trevligt!! Jag har för helvete gått upp hela vägen för berget på andra sidan!! Vad är det för en sjuk värld!!! Hmm – betänk minst tre timmar, uppför i tokhetts – man är kanske inte den blidaste lilla pelligrinon!

Bilbao

Nu skall man ned igen! Och stark lutning är det.. allt man gått upp skall kastas bort!!!

Till och med vägskyltarna blir utdragna – nu störtdyker vi nedåt mot Bilbao!

Halvfejkad pil!

Ju närmare staden man kommer desto fler halvfejkade pilar, dvs man vill gärna att man går förbi just deras Albergue även om leden inte riktigt går där…

En blick tillbaka…

Nu är det nedåt som gäller – de här trapporna har man rassla sig nedåt, med fötter av bly och napalm i brallan!

Jaja, skall väl inte lägga ut texten mer – men 32 km på 12 timmar , inget världsrekord direkt! Men man är djäkligt glad att det är över!!!

Den här gången hamnade vi på någon form av studentboende. Så det är bara att dressa om, fixa lite middag och koppla in Wi-Fi!

Middag på student vis – med skrivbordet som fin bord!
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.