Industriområdena kring Aviles var ingen höjdare och att fortsätta med dem är ju heller ingen bra idé. Dags för plan B. Så ut genom stan med lokalbuss, men sedan? Finns så många andra områden som inte finns med på Norte Rutten – vad tusan är Cudillero? Den kanske man skulle gå till? Yes, let’s freak out – nu talar vi medeltida upptäcktsfärder … för naturligtvis tänkte vi inte på att Googla upp den!!
Ok – hur smart blev det? Ännu ett äventyr där vi slutar som vägmatadorer gåendes på vägar utan vägren? Nej – det blev riktigt bra!
Det visade sig vara en kombination av Fiscardo (på Keffan) och en liten tysk stad. Naturligtvis full med turister, men lite av den mer exklusiva kulturtantiga varianten och så vi! Åt en mycket trevlig frukost på en restaurang med en meny utan priser förstås. Tog en härlig tostada med honung, nötter mm, färskpressad apelsinjuice med fint sugrör. Tur att man kan blunda när man blippar mastercardet 😉 Staden var full av fina boutiquer och en 300 meter lång tunnel!
Efter denna upptäcktsfärd och mini-semester som turist, var det dags att försöka hitta tillbaka till ”The Camino” och lite hardwalk. Och plötsligt var vägen avstängd, där vårt hotell skulle ligga! What?
Det visade sig att precis vid barriären kunde vi smita till vänster och in på ett litet glömt hotell som blivit överkört av trafikomläggningen. Granne med en övergiven bilfirma.”Bates Motell 2”, eller vad du än gör dra inte för duschdraperiet!
Men det visade sig vara ett litet fin hotell av typ Scandichotell från odefinierat 70 eller 80-tal. Och de hade ”menu del dia” för 12 Euro där huvudrätten kyckling var suveränt god … och så en flaska vin som ingick och den tömde vi! Och så kaffe – men det kunde vi somna gott på ändå!
