The Stone Site

Lång dags vandring, över 30 km … så nu är man lagom mör! Som vanligt upp tidigt och det är helt underbart när vädret är så där lagom kallt och pannlampa än på!

Vi kom till en otroligt trevlig liten hamnstad som också var mycken genuin, Luarca! Där fick vi kaffe och en härlig bocadillo med tortilla. Riktigt smarrigt.

Staden är känd för sin kände son, Severo Ochoa, som fick Nobelpriset i Sverige – mycket imponerad och jag var där och tog kort!

Sedan var det ut och knata igen och vi såg ruiner av en riktigt gammal kyrka, tänk att fånga varit där när den var i full swing …

Att säga att Caminon harvar på är nog att vara djupt otacksam för den gräddfil av lyx som man just nu surfar på, det är väl snarare så att man nu kommit in i flödet. Vi strävar mot Santiago de Compostela och på olika sätt försöker vi ta oss dit.

Gubbarna ovan stötte vi på när vi tog oss upp ur en av dalarna. De klippte och fixade till vägen, något man inte tänker på när den är fin, men som man kan svära åt när brännässlor och taggiga grenar griper tag i en.

Jag kan aldrig sluta att fascineras över alla dessa stora, övergivna hus eller hus under avstannat uppförande. Varför? Vad hände? Man får dock vara försiktig. Igår när jag fotade en av dessa pärlor för den händige, stack det ut en gubbe ur fönstret, han undrade säkert vad var det för en tokstolle till pellegrino som fotade just hans hus.

Dagens överraskning i den lilla mikroskopiska värld av väg, väg, väg, säng och mat som vi lever i var dagens efterrätt på ”Menu del dia” – chokladsås. Solo och enbart chokladsås!! Det är ju gott … men och det låter hemskt bortskämt, efter en tio, femton skedar är man ganska nöjd och då syns det knappast att man ätit.

Industriområdena kring Aviles var ingen höjdare och att fortsätta med dem är ju heller ingen bra idé. Dags för plan B. Så ut genom stan med lokalbuss, men sedan? Finns så många andra områden som inte finns med på Norte Rutten – vad tusan är Cudillero? Den kanske man skulle gå till? Yes, let’s freak out – nu talar vi medeltida upptäcktsfärder … för naturligtvis tänkte vi inte på att Googla upp den!!

Ok – hur smart blev det? Ännu ett äventyr där vi slutar som vägmatadorer gåendes på vägar utan vägren? Nej – det blev riktigt bra!

Det visade sig vara en kombination av Fiscardo (på Keffan) och en liten tysk stad. Naturligtvis full med turister, men lite av den mer exklusiva kulturtantiga varianten och så vi! Åt en mycket trevlig frukost på en restaurang med en meny utan priser förstås. Tog en härlig tostada med honung, nötter mm, färskpressad apelsinjuice med fint sugrör. Tur att man kan blunda när man blippar mastercardet 😉 Staden var full av fina boutiquer och en 300 meter lång tunnel!

Efter denna upptäcktsfärd och mini-semester som turist, var det dags att försöka hitta tillbaka till ”The Camino” och lite hardwalk. Och plötsligt var vägen avstängd, där vårt hotell skulle ligga! What?

Det visade sig att precis vid barriären kunde vi smita till vänster och in på ett litet glömt hotell som blivit överkört av trafikomläggningen. Granne med en övergiven bilfirma.”Bates Motell 2”, eller vad du än gör dra inte för duschdraperiet!

Men det visade sig vara ett litet fin hotell av typ Scandichotell från odefinierat 70 eller 80-tal. Och de hade ”menu del dia” för 12 Euro där huvudrätten kyckling var suveränt god … och så en flaska vin som ingick och den tömde vi! Och så kaffe – men det kunde vi somna gott på ändå!

Vi har kommit in i industrialiserade områden. En av fabrikerna släpper ut en pelare av rök som fångar vårt intresse.

Inte att förglömma den här anläggningen, det rasslar och väsnas så att det hörs vida omkring. Inte det charmigaste området med andra ord,

Vad kan det här vara för en hög? När vi funderar som bäst kommer en spanjorska och undrar om vi sett hennes bortsprungna hund. Wilson heter den och om vi ser den kan vi ringa polisen. Hmm, förutom att vi inte har en aning om vad polisen har för nummer så hur säger man på spanska att man hittat en hund som tillhör en okänd person men som vi nu vill att polisen skall ta hand om. Som tur är hittar vi ingen Wilson, så problemet uppstår inte. Däremot grubblar vi fortfarande på tegelbitarna, skulle man ha haft med sig en sådan?

I Aviles hittade vi en staty över den som grundade St Augustin i Florida. En stad som jag besökte av en slump 1998 då jag var i USA för första gången. Och så står han staty här – märklig historisk känsla!

Dag en började soft och riktigt trevligt med en kanonfin frukost. Vi brukar skippa den för att istället gå och nu ingick den i priset, så den ville man inte missa! Och Anna fick sitt morgonkaffe, så hon blev riktigt nöjd.

Men sedan började ett riktigt knatande och det uppåt. För den här etappen valde vi också en helt annan väg än den traditionella, allt för att undvika skog. Och riktigt, riktigt svettigt blev det.

Anledningen till vår planering var att vi skulle kunna stanna då och då och ta en fika. Men djäklar vad stängt det var. Naturligtvis uppdaterar ställena sina Google uppgifter, så det som skulle vara öppet var helstängt. Hmmm, här växte hornen ut en bit. Det slutade till sist med att Anna och jag tog en kort paus i en tistelhög, petade i oss lite medhavda kakor mm. 3 minuter senare hittade vi ett riktigt fint ställe. Men jag hade kroknat så det fick bli iskallt mineralvatten och den goda lantliga menyn hoppades över, illa tyckte Anna!

Efter 10 timmar i ugnen kom vi fram till jättestaden Gijon. Och chocken sitter fortfarande kvar, vilket djäkla strand – halva Spanien tycktes vara där….